Nybörjarguide

Submissions du bör vänta med som nybörjare

De flesta grepp i BJJ är förvånansvärt säkra — du hinner alltid tappa. Men några skadar innan de gör ont, och det är precis därför de är förbjudna för vita bälten i tävling. Här är vilka, varför, och vad du ska träna istället.

Triangelstrypning under submission wrestling-träning

Varför vissa grepp får vänta

En armbar gör ont i god tid innan något går sönder — armbågen skriker, du tappar, alla ler och kör vidare. Det är så BJJ kan tränas med nästan full motstånd utan att folk går sönder: smärtan kommer före skadan, och tappen bryter alltid greppet.

Men det finns undantag. Vissa tekniker angriper leder som knappt har smärtreceptorer förrän det redan är för sent — knän, nacke, handleder. De kräver både att den som sätter greppet gör det långsamt och att den som fastnar tappar direkt istället för att vrida sig loss. Två saker nybörjare (fullt förståeligt) är dåliga på.

Det är därför tävlingsregelverken trappar upp: som vitbälte är benlås utom raka fotlås, handledslås och alla vridande nack- och rygglås helt enkelt förbjudna, och de låses upp först vid högre bälten. Bra klubbar tillämpar samma logik på sparringen.

Benlås — framför allt heel hooks

Heel hooken (hälkroken) vrider hälen och därmed hela underbenet — kraften landar i knäets korsband och menisker. Problemet är att knät inte varnar: det gör inte särskilt ont, ända tills det säger "pop". En nybörjare som inte känner igen positionen hinner aldrig tappa, och en nybörjare som satt greppet vet inte hur långsamt det måste sättas.

Samma försiktighet gäller vridande knälås och "reaping" (när motståndarens ben pressar ditt knä inåt) — även det förbjudet på nybörjarnivå i de flesta regelverk.

Det raka fotlåset är benlåsens snälla kusin och tillåtet även för vita bälten: det trycker på vristen, det gör ont i god tid, och det lär dig benlåsens positioner på ett säkert sätt. Börja där.

Om du fastnar i ett benlås: vrid dig inte loss på måfå — det är ofta själva vridningen som skadar. Tappa tidigt. Ett tappat sparringbyte kostar ingenting; en korsbandsoperation kostar ett år.

Neck cranks och allt som vrider ryggraden

Strypningar är okej — de är kontrollerade, och du hinner tappa. Men grepp som vrider eller böjer nacken (neck cranks, can openers, twister) är en annan sak: nacken och ryggraden har ingen andra chans, och skillnaden mellan "obehagligt" och "skadat" är några millimeter.

Som nybörjare: sätt inga grepp som trycker huvudet mot bröstet eller vrider det åt sidan, och dra aldrig ihop en strypning som "fastnat" över haka eller ansikte med ren styrka. Känner du själv att ett grepp belastar nacken istället för halsen — tappa, även om det "bara" är obekvämt. Din ryggrad behöver inte bevisa något.

Handledslås och småleder

Handledslås är tillåtna först från blått bälte i de flesta regelverk, och det beror på tempot: handleden är en liten led med kort väg mellan "aj" och "stukat i sex veckor". De kommer dessutom ofta som en överraskning — mitt i ett grepp du trodde handlade om något annat.

Fingrar och tår är ännu enklare: att vrida eller bryta enskilda fingrar är förbjudet i all BJJ, på alla nivåer. Behöver du bryta ett grepp tar du tag om fyra fingrar samtidigt, aldrig ett eller två.

Slams och att hoppa gard — inte submissions, men värst av allt

De två teknikerna som orsakar flest riktiga incidenter på nybörjarnivå är ironiskt nog inga submissions alls:

  • Slams — att lyfta och slå någon i mattan för att komma ur ett grepp — är förbjudet i princip överallt. Sitter du fast i en triangel: tappa eller jobba dig ur den tekniskt, sätt aldrig ner din partner med kraft.
  • Att hoppa gard (kasta sig upp och haka benen runt en stående partner) har förstört fler knän än någon heel hook — det är partnerns knä som tar smällen. Många klubbar och regelverk förbjuder det för nybörjare. Sätt dig ner istället; det är exakt lika effektivt på träning.

Träna det här istället

Det fina är att "nybörjarsäkra" submissions också är de som funkar bäst hela karriären: armbar, triangel, kimura, americana och den raka strypningen bakifrån (rear naked choke). Alla fem ger din partner gott om tid att tappa, och alla fem lär dig det som faktiskt är svårt i BJJ — att komma till positionen och behålla den.

En vana värd att stjäla från de erfarna: sätt greppet långsamt, och när du känner att det sitter — släpp hellre en sekund för tidigt än en sekund för sent. Du får inga poäng för att din träningskompis haltar hem.

Tre tumregler som räcker långt

  1. Vrider det knä, nacke eller handled? Vänta med det. Fråga din tränare när det är dags — oftast i takt med bältesgraderna.
  2. Sätt allt långsamt, släpp direkt vid tapp. Smärtan ska hinna fram före skadan, och tappen är helig.
  3. Följ klubbens regler, inte internets. Instagram är full av heel hooks; din klubbs sparringregler finns av ett skäl. Osäker? Fråga innan du testar något nytt på en levande människa.
Kom ihåg: ingen blir imponerad av ett grepp som skadar en träningskompis — mattan har lång minne. Den som alla vill rulla med är den som alla känner sig trygg med. Det är också den som får mest träning.

Trygg på mattan börjar med rätt klubb

Bra klubbar har tydliga sparringregler för nybörjare. Hitta en nära dig och boka en gratis provträning.

Hitta BJJ-klubbar → Så undviker du skador